En klassisk fråga: Hur mycket ska jag locka? Som vanligt i jaktsammanhang varierar svaren kraftigt beroende på vem du frågar. Under de år jag hållit på med lockjakt på räv har jag provat att locka både kontinuerligt och mycket sällan. Flera jaktkamrater har dragit det här ännu mer till sin spets, inte minst bland amerikanerna har det varit vanligt med digitala spelare som lockar oavbrutet genom hela passet och en annan jaktkamrat har testat en variant med bara en harskriksserie i hela passet. Båda delarna fungerar. Det intressanta är att räven reagerar lite olika på intensivt och sparsamt lockande. Det betyder att du kan fundera på vad du vill uppnå och anpassa lockandet efter det. Intensivt lockande Om du lockar mycket intensivt kommer räven oftare att gå rakt mot dig, men stanna då den tycker att den borde se något. Där kan den bli stående en stund, och om du inte upptäcker den är det lätt hänt att den till sist ser något misstänkt och vänder. Med mycket intensivt menar jag allt från kontinuerligt lockande genom hela passet, till en balans där du lockar och är tyst ungefär lika mycket. Tillräckligt mycket för att räven ska ha full kontroll på ljudkällan och lita på sina öron och ögon. Det här är en fördel när du vill att räven ska komma rakt mot dig. Vid fågelskrikslock strävar man oftast efter att dra räven en ganska kort sträcka från en hyfsat förutsägbar riktning, och då är det naturligt att locka intensivt och nästan oavbrutet. (Ta en paus och andas när det svartnar för ögonen.) Vid harskrikslockande i pass där du lockar över stora ytor men också har bra sikt passar ett ganska intensivt lockande också bra. Där får räven gärna gå rakt mot dig, och att den använder synen är inget problem eftersom du i de flesta fall ändå kommer att upptäcka räven innan den upptäcker dig. Själv lockar jag oftast åt det intensiva hållet. Med fågelskrik lockar jag som regel mer än jag är tyst. Med harskrik kanske en halvminuts lockande följs av en halvminuts eller en minuts tystnad. Men jag lockar betydligt sparsammare i trånga pass och i pass där jag har svårt att överblicka alla vägar räven kan använda. Pass där risken är stor att jag står under uppsikt av en räv som jag ännu inte upptäckt. Sparsamt lockande Det finns en gammal tysk lockjaktsskola som säger att haren bara dör en gång, och därför ska jägaren bara göra ett harskrik per pass. Att tro på det är lite som att tro på tomten. I verkligheten kan man tvärtom få se rävar som kommer från långa avstånd tappa intresset om det dröjer för länge mellan skriken. Generellt sett är intensivt lockande mera upphetsande för räven. Men likafullt finns tillfällen då det passar bäst att locka sparsamt, kanske en harskriksserie med fem minuters mellanrum. Kanske med ännu längre pauser. Ett sådant tillfälle är som sagt när passet kan är svårt att bevaka och räven dessutom kan komma från vilket håll som helst. Om det är långt mellan skriken kommer räven ofta en bra bit ner i vind, utan särskilda spaningspauser. Den förlitar sig på nosen för att hitta det den hörde för en stund sedan. Har jag öppet ner i vind kan det vara en fördel, särskilt om jag dessutom har svårt att hitta en väl dold sittplats. Ett annat exempel kan vara en mycket liten rävtät mark i jordbrukslandskap, där flitigt harskrikslockande mycket snabbt lär alla traktens rävar att inte springa på det lätet. Jag har fått det här exemplet (och tipset) från Sten Christoffersson i Skåne. Sten lockar räv i en liten fältmark som är öppen så när som på en dunge vid en angränsande gård och en energiskog där det finns ett rävgryt och ofta en rävkull. Han vill använda harskrik, men inte lära upp rävarna alltför snabbt. Därför har han testat en egen variant. På aftonen har han satt sig i skogskanten med sikt över ett fält ner mot energiskogen. Vinden har legat mot honom över fältet och en bra bit ut på det har han placerat en rörlig bulvan. När det börjat skymma och Sten varit säker på att rävarna börjat röra på sig har han gjort en enda harskrikssekvens. Sedan har han väntat tyst. Han har litat på rävarnas nyfikenhet, att de förr eller senare ska dra sig däråt för att undersöka ljudet de hört. Det har de också gjort. Då har de fått syn på bulvanen och smugit ut på fältet i rikting mot den och gett Sten skottchans. Detta ger knappast särskilt många hårt inrusande rävar. Men det ger lugna lägen på rävar med fokus på bulvanen, och det ger inte rävarna någon egentlig chans att lära sig förknippa harskriket med fara. Mer om intensiteten i lockandet hittar du inte minst i boken ”Om konsten att locka räv”.

---